Acceptanstestning

En branschspanare som startade upp ett nytt företag förklarade sin vision för mig så här:
– Det blir hela tiden enklare att lägga ut delar av utvecklingen till lågkostnadsländer. Det innebär ökade behov av kravställning, projektledning och acceptanstestning.

Acceptanstestning är en kompetens som alltså utgör en av grundpelarna i det företagets vision.

Så här beskrivs målet för acceptanstestning i syllabus för Certifierade Testare,
”Målet för acceptanstestning är att skapa en tilltro till systemet, till delar av det, eller till specifika icke- funktionella egenskaper av systemet.”  ( se sstb.se )

Faktum är att acceptanstestning kan skapa tilltro till hela utvecklingsorganisationen om rätt saker levereras, i tid, med förväntad kvalitet.
På samma sätt kan så klart acceptanstestning skapa misstro, om inte förväntningarna uppfylls.
Om utvecklingsorganisationen är en extern partner så blir det naturligtvis extra viktigt att uppfylla alla kriterier för att få leveransen godkänd och vanligtvis därmed kunna få betalt för utförd utveckling.

De flesta organisationer jag arbetet med har dock utveckling och verksamhet inom samma företag. Det ger mycket stora fördelar med enklare kommunikation och snabbare beslutsvägar, men risken är också att acceptanstestningen urvattnas och inte får samma avgörande betydelse.

Vanligtvis utförs också acceptansteterna av verksamhetspersonal, som inte har test som sin primära uppgift. Att som acceptanstestledare översätta verksamhetens kunskap till bra krav och strukturerade acceptanstester kan vara en stor utmaning.
I agila utvecklingsmetoder är min erfarenhet att den bästa metoden är att placera en representant, ett språkrör, för verksamheten närmare utvecklingeteamen. Den snabba och tidiga återkopplingen är oslagbar, även om det sker på bekostnad av mindre väldokumenterade krav.

Men som alltid så är den stora utmaningen inte i att rita upp visionen utan att införa den i en befintlig organisation.